Amanda Johansson

Hejsan!

Jag heter Amanda Johanson. Sommaren 2010 tog jag studenten efter 3 otroligt roliga och lärorika år på Djurgymnasiet. Jag gick i Hä-07, en klass med inriktning häst där vi fick möjligheten att utveckla våra hästkunskaper och göra flera spännande utflykter till bland annat riksanläggningarna, praktikplatser utomlands och inrikes, samt fick möjlighet att träna för kända tränare och tävlingsryttare. 30 tjejer i en och samma klass, hur funkar egentligen det? Tack vare att vi alla tjejer var så olika så gick det väldigt bra. Många av oss har kontakt fortfarande.

Praktiken

Jag har varit väldigt nöjd med mina praktikplatser. I åk 1 var jag på Solna Hunddagis där jag fick ta hand om hundarna, arbeta i butiken, promenera och träna med hundarna.

I åk 2 åkte jag till Lunds Civila Ryttarförening i Skåne och arbetade för dressyrryttaren och före detta anläggningschefen Lena Malmqvist. Förutom att rida och sköta Lenas hästar, var jag med på flera tävlingar som hästskötare och arbetade på ridskolan med all verksamhet där. Bland annat handikappridning, planering och genomförande av klubbtävling och caféverksamhet. Jag var även med och tävlade i både inomhusfälttävlan på ponny och dressyr på stor häst.

I åk 3 var jag på två praktikplatser. Under en månad på hösten åkte jag och en klasskamrat till Sindarve som ligger på Gotland. Det är en stor hästgård där de föder upp fjordingar och svenska ponnyer samt halvblod. Vi fick varsin unghäst fjording att rida och utveckla. Målet var att under en månad få en bra kontakt med hästen och med lite handledning bygga både hästen och sig själv fysiskt och stärka självförtroendet. Vi skulle få en inblick i hur man arbetade med hästar från start, från träning med föl till att knoppa och göra de fina inför försäljning och uppvisningstävlingar. Vi fick även möjlighet att köra in hästar och utföra övriga, i vissa fall tunga, men viktiga stallsysslor.

Min sista praktik på Djurgymnasiet var nog den praktik som krävde mest planering och eftertänksamhet. Jag och min vän Emilia planerade att åka till Killarney Riding Stables som ligger längst kusten på sydvästra Irland. KRS är ett stort turridningsstall alldeles Irlands största nationalpark. Vår uppgift var att ta hand om hästarna, fodra, mocka, rykta, se till utrustning och vanliga sysslor, men även ta emot kunder från hela världens hörn för att ge dem en guidad tur de aldrig glömmer. Vissa hade ridit innan, andra hade knappt rört vid en häst. Vi skulle instruera dem i allt från hur man tar sig upp i sadeln, till hur man gasar, svänger, bromsar, hur man gör så hästen slutar äta under opassande stunder eller hur man får hästen att trava. De som kunde lite mer red vi lite längre turer med och galopperade över stora ängar, red längst floder, samtidigt som vi gav de information om parken, hästarna och svarade på frågor om vår konstiga skola som lägger en sådan resa på schema. Det var inte en ovanlighet att få dricks dagligen. Under denna resa fick vi lära oss om hur hästkulturen kan se ut i ett helt annat land, mycket var likt och mycket var annorlunda. Vi fick även möjlighet att förbättra våra kunskaper om geografi, miljö, historia samt det engelska språket.

Dyslexi och extrahjälp

Under mitt sista år i högstadiet genomgick jag en undersökning som visade att jag hade dyslexi och fick dålig hjälp i högstadiet. Men när jag började på Djurgymnasiet fick jag hjälp direkt. Våra supergulliga speciallärare fanns där och såg till att jag låg stabilt i ämnen som jag tidigare hade varit låg i. Tack vare att de hjälpte mig att ta tag i det som var tungt, kunde vi lägga upp en studieplan för mig att hinna med det som skulle läsas, inlämningar och andra uppgifter. Jag kunde under lektionstid gå till ett litet rum där de hade hjälpmedel och där de fanns och kunde hjälpa mig när jag fastnade. Jag fick även möjlighet att under prov få sitta enskilt och få den tid jag behövde för att förstå och hinna med utan att känna alltför stor stress. När man har dyslexi, eller har fått en utredning sent i skolgången, behöver man ibland hjälp för att lära sig att arbeta runt dyslexin. För det går. Man lär sig hur man ska arbeta på ett sätt som passar bäst för sig själv. Jag använder mig av färgglada pennor och lappar för att plugga. Det gör så att jag skiljer på vad jag läser och skriver och allt blir inte till en enda stor röra. Djurgymnasiet gav mig möjligheten att hitta min typ av inlärningssätt och jag är otroligt tacksam för att jag tillsammans med lärarna tog tag i det redan från början och gav allt. När jag tog studenten gick jag ut med 5 G, 14 VG och 12 MVG. Jag är otroligt nöjd! Tack vare allt roligt vi har hittat på under skoltiden, utflykter till Skansen, muséer, clinics etc så har det peppat mig till att lära mig mer och arbeta på hårt.

Vad hände efter studenten?

En dryg månad efter att jag hade sprungit ut från skolan den sista gången så knöt jag på marschkänga 90 och påbörjade en 11 månaders militärutbildning. Jag gjorde alltså lumpen på Ledningsregementet i Enköping som insatssoldat. Dessa 11 månader var bland det roligaste, häftigaste, läskigaste, jobbigaste och coolaste jag har gjort i HELA mitt liv. Som person fick jag lära känna mig själv från ruta ett. Vi bröts ned psykiskt och byggdes upp psykiskt och fysiskt. Vi fick genomgå många hårda övningar i vått och torrt, varmt och kallt. ”I armén finns det inget dåligt väder, bara dåliga soldater”. Och så var det! Vissa klarade inte dessa 11 månader och hoppade av, men vi som var kvar har en nära relation nu och vi är som en enda stor familj. Jag tror att Djurgymnasiet gav mig det självförtroende jag behövde för att klara av det här. När jag berättade för min ridlärare och idrottslärare på skolan att jag skulle göra lumpen så peppade de mig ordentligt. De har fått mig att inse att jag kan gå hur långt jag vill, om jag kämpar för det. När man arbetar i stall eller med hästar måste man arbeta med huvudet högt och ha koll. Precis samma sak gäller när man ligger ute i skogen. Man måste ha förståelse för andra, men samtidigt kunna leda och ge order i pressade situationer. Det gäller att våga ta i, att agera rätt i pressade situationer, ta egna initiativ och få folk att ha förtroende för en. För när man är trött, hungrig och kall och ligger i skogen med sin automatkarbin och skarpa skott, då måste man ha huvudet på skaft och klara av en kärv situation.

Framtidsplaner

Just nu jobbar jag inom hemtjänsten på Norrmalm i Stockholm som vårdbiträde. Det är inget jobb som jag ska fortsätta med, men människointresserad som jag är så tycker jag att det var väldigt spännande. Jag trivs bra och tyckte att det var roligt att testa på. Jag söker nu vissa tjänster inom armén och har flera alternativ av anställningar som jag tycker låter spännande. Framåt sommaren planerar jag en flytt ner till min stora bondesläkt i Småland. Jag saknar hästarbetet och har där stora möjligheter att skaffa egen häst och utbilda mig vidare. Just nu har jag väldigt många viljor och det kommer nog dröja innan jag har bestämt mig vad jag vill plugga, men den pusselbiten kommer nog falla på plats tids nog. Jag har en underbart fin borderterrier här hemma som heter Stoffe. Vi brukar träna lite själva hemma, men har aldrig gått på någon kurs (förutom hundvalpskursen då han var bäst) så vi borde kanske gå någon lydnadskurs eller liknande.

Jag gjorde Mitt val, Djurgymnasiet! Nu är det Din tur.

Leave a Reply